lördag 6 november 2010

Tid för eftertanke!

Tog en promenad upp till kyrkan i fredags eftermiddag för att sätta ett ljus och lägga en liten blombukett vid en grav. En grav där min lillasyster Åsa vilar. Jag upplever alltid stillhet och ro när jag är där. Ibland tar promenaderna mig just hit, kanske när jag bäst behöver det.
Platsen är högt belägen med vackra vidder runt om.
Kyrkan var öppen så jag gick in och tände ett ljus som jag satte i den stora ljusgloben placerad längst fram. Satt i bänken en stund och bara upplevde tystnaden.
Tyvärr var där några kyrkvärdar som bjöd på kaffe och prat!
Denna helg tänker många kanske lite extra på dem som lämnat oss för en annan tillvaro.
Många anhöriga pyntar och gör fint på kyrkogårdarna.
Mamma hade gjort fint med ett hjärta i mossa dekorerat med röda band och nypon.
I den röda lyktan brann ett ljus. Rött var Åsas favoritfärg.
Jag tänker ibland på hur det hade varit om hon funnits idag. Knappt tre år yngre än jag.
Var hade hon bott? Hade hon haft familj? Hennes utseende, sätt, livsstil,
ev. gemensamma intressen, samtal osv?
Jag tampas med många frågor men får sällan några svar.
Jag kan ändå känna hennes närvaro ibland.
Jag vet att hon finns där och vakar över mig och ser till att jag och mina nära har det bra.
Så nu tänder jag ljuset för dig Åsa!

4 kommentarer:

  1. Hej Pia!
    Visste inte att du hade en syster i himlen. Dog hon i barnaålder eller i vuxen ålder? Visst undrar man hur personen i fråga skulle varit. Tänker sådana tankar nästan dagligen när jag tänker på min lilla Stina. Skulle hon varit som Elsa, sett ut som Anna, i sättet som Johan? Synd att man aldrig får veta.... stor kram från Titti

    SvaraRadera
  2. Tack Titti för din kommentar! Åsa dog när hon var 6 år i en blodsjudom. Jag gick i trean. Det var en jobbig tid och spåren finns nog kvar!Kram!

    SvaraRadera
  3. Även om jag aldrig träffade vår syster så kan jag undra detsamma. Hur hade det varit om vi två hade varit tre?? Kanske hade jag haft två världens bästa systrar...
    Men jag är så tacksam att jag har en! Sägs alldeles för sällan men jag älskar dig käraste syster!!!

    Stor kram, Jennie

    SvaraRadera
  4. Käraste Jennie, visst hade det varit fräckt men jag är otroligt glad och lycklig för att jag har just DIG som syster. Tycker det är jätteroligt när vi börjar komma ifatt varandra och börjar få liknande liv och intressen. Älskar dig!

    SvaraRadera