Solsken!

Åh, vad ljuvligt med fredag och en solig sådan! Det kändes ganska dystert i morse, med dimma och ett fåtal plusgrader men nu öppnar solen för helgen! Jag har turen som har små egna solar som ploppar upp i grushögen bakom uthuset, nämligen tussilago, visst är de ljuvliga?!

Tussilago är den det starkaste vårtecknet för mig. Idag förstärkte en fjäril vårkänslan!

Minns att jag alltid plockade tussilago vid vägkanten när jag var liten och tog hem till köksbordet. Där fick de stå i en liten vas av pressat glas som skiftade i ljusblått. Varma minnen!

Före och efter....

Blev lite besviken idag när jag vaknade och förstod att det inte skulle blir riktigt en sån fin vårdag som jag hade hoppats på. Jag hade nämligen planerat en lång arbetsdag utomhus, med härligt trädgårdsarbete! Istället var det dimmigt, fuktigt i luften, cirka 5-6 plusgrader och vindstilla. Jag trotsade dock detta och gick ut strax innan lunch och blev faktiskt kvar ute till en bra bit in på eftermiddagen. Det var faktiskt helt okej även om solen inte ens gjorde det minsta försök att spricka igenom.

Jag tog itu med ett av äppelträden och fick mycket god hjälp av sonen som gick lös med grensågen. En rejäl urklippning blev det, bort med alla vattenskott (kanske inte så klokt). Vi får väl se om det kommer några frukter i sommar eller om alla fruktämne är bortklippta ; ) Jag fick upp den nya dörrkläppen jag köpte i Halmstad förra helgen i en relativt ny affär där, Udda Tina. En jättemysig affär med skön atmosfär och fina grejer.

...allt som var dött väcks till liv....

...det kan också vi."

Tänkte på just denna strof ur Ted Gärdestads låt För Kärlekens skull när jag var ute på en kort promenad. Det var dimmigt och grått och kändes lite livlöst och tyst. När jag kom tillbaka hem så såg jag blommande irislökar mitt bland det döda gräset. De lyste trots att solen inte gjorde det. Härligt!Så länge vi andas......

Vårsöndag!

Vilken härlig helg jag har haft! Inledde på lördagen med mysig shoppig i grannstaden med en riktigt god vän. Fylldes av energi och inspiration för resten av helgen. Lördagkvällen gick i melodifestivalens tecken hemma hos oss, som hos många andra skulle jag tro. Mysigt att sitta med familjen och titta och tycka om "spektaklet". Vaknade i dag av solen och tog en tidig promenad denna vårmorgon. Sedan blev det en tur till stans öppna blomsterbutik med min kära syster. Ett inte alltför stort utbud av kripsiga vårlökar, penséer och fröer. Jag tycker alltid det är lika svårt att välja vad och hur många plantor som behövs. Felet jag ofta gör är att jag är för snål och köper för få. I vilket fall som helst, kom jag hem med minipåskliljor, vårlilja, penséer, salix och en primula + några fröpåsar. Tyvärr hade solen gömt sig efter lunch men jag hade ju bestämt mig, jag skulle byta ut granriset mot lite färskt och färgglatt. Jag förundras varje år då våren gör sitt intåg, hur härligt det är att vara ute, se det nya spiras och ta del av den nyfödda kraften som jag faktiskt känner när jag får vara ute och pyssla, dona och rensa. HÄRLIGT! Bilderna visar lite av det som blev av dagens pyssel. Plantorna och lökarna växer väl till sig så småningom, hoppas jag. Jag gick runt med sekatören på tomten och fick ner lite kvistar som så småningom kommer med fina blommor och knoppar på bar kvist, bl.a körsbärskornell med sina fina små gula bollar.

Du är toppen!

Sitter och inväntar veckans yogapass. Ingen idé att ta itu med så mycket innan dess. Vid fönstret i köket står en blommande vit pärlhyacint och lyser i samspel med ett stearinljus. Jag bytte just kortet i trähållaren med alla uppmuntranskort från Kreativ Insikt och "Du är toppen" fick första plats idag! Har du inte hittat till Kreativ Insikt än så kolla HÄR! En underbar butik som har mycket tänkvärda saker, allt från tändsticksaskar till smycken. De har nyligen kommit ut med nya uppmuntranskort och jag vill ha fler! Jag har tre olika hemma, ett ställ på toa, ett i köket och sedan ett som är framtaget speciellt för barn.

Vår!

Vintergäck + sol = VÅR

En enkel och välkommen formel, eller hur?

Tyvärr tar solen paus idag men den kommer tillbaka......

Till minne

Idag för 34 år sedan kom jag hem från skolan med bussen och möttes av många bilar och ledsna ansikten. Min syster Åsa hade gått bort efter några års sjukdom, aplastisk anemi. Jag var då 9 år. Idag och andra dagar funderar jag ibland på hur det hade varit om hon hade levt idag, som 41-åring. Jag ältar inte, jag undrar.....och jag vet att hon finns med mig....alltid...

Vi är alla olika....

För några dagar sedan stack min mor till mig utdrag från en bok hon hade läst, Ljusets dotter av Elisabeth Nemert. Jag måste bara citera från denna text och jag hoppas att du orkar läsa..... "Det var en gång en gammal bondkvinna som bodde i en liten bergsby i landet bortom de blå bergen. Hon ägde två lerkrukor som hon varje dag hängde på varsin sida av ett ok. Oket lade hon sedan över sina axlar för att hon lättare skulle kunna bära de båda krukorna ty vägen till brunnen var lång och när hon fyllt sina krukor med det klara källvattnet var de mycket tunga att bära. Den ena av krukorna var vackert glaserad och helt perfekt i form och utförande. Varje dag när den gamla kvinna kom hem med sin börda var den vackra krukan full med vatten, inte en droppe hade gått förlorad. Den andra krukan däremot var grå och oansenlig och i dess ena sida fanns en spricka där vattnet läckte ut. Varje dag var den spruckna krukan bara halvfull när kvinnan kom hem. På samma sätt fortgick det varje dag i två års tid. År, som för den vackra, felfria krukan var fyllda av stolthet och tillfredsställelse över att till fullo kunna leva upp till den uppgift den var skapad att utföra. För den spruckna krukan däremot var dessa år fyllda av känslor av otillräcklighet, av att inte duga, av att inte klara av sin livsuppgift och varje dag blev till slut en plåga. En dag stod den spruckna krukan inte ut längre. När den gamla kvinnan sänkte ner den i brunnen ropade den högt till henne: Det är lika gott att du låter mig sjunka ner i det svarta djupet...........Den gamla kvinnan log ett outgrundligt leende medan hon lugnt fyllde sina båda krukor såsom hon alltid plägade göra. Men när hon gick den slingrande branta stigen tillbaka till sitt hus i byn sade hon till den grå, spruckna krukan: Titta ner på marken på din sida av stigen, ser du alla de vackra, väldoftande blommorna som växer där? På den andra sidan däremot, där den felfria krukan hänger, där växer inga blommor. Du förstår, min vän, på din sida av stigen har jag sått frön, frön som du med ditt vatten har fått att gro. Det är tack vare dig som jag kan smycka mitt hus....sälja mina blombuketter på marknaden...........Det som du kallar en defekt är för mig en gåva och en källa till outsinlig glädje. Vi är alla olika och dessa våra olikheter är vår största tillgång om vi vågar stå upp för dem, vill säga. Annars blir de bara en källa till bitterhet och bitterhet urholkar själen"