Förgänglighetens skönhet!

En kall natt som lämnade frostiga spår efter sig på gräsmatta och växter. 

En solig dag som värmde upp kinderna och lyste på buskar och blad som valt att ta paus från tiden ett slag. 

Vissna blad och blommor är faktiskt väldigt vackert, framför allt med solen som spotlight.

Efter en kort runda med kameran i trädgården har jag försökt fånga just detta, 

det vackert vissna....

....den lilla violen får symbolisera hoppet om en ny vår och livskraften
under det som ser dött ut....

...hösten enligt Edith Södergran skriver

"Höstens dagar äro genomskinliga och målade på skogens gyllne grund

...Höstens dagar le åt världen."

Brrrrrr!

En riktig prövotid för oss som är frusna. Är dock glad att kylan kommer nu som först och inte som förra året, i november. Det kan ju bara inte vara så att kylan och vintern ska hålla på i 3 månader även i år. Då håller den på ända till maj!!! Varken jag eller vårt gamla hus är rustat för minus 15-20 grader. Är därför oerhört tacksam att det står en gammal Huskvarna vedspis i köket. När kökets termometer visar 15 grader är det bara att brassa på i trotjänaren. Den har varit vår räddning flera gånger. Den ger både härlig värme och matlagningsmöjligheter vid strömavbrott. Hur har du det i kylan? Hur håller du dig varm?

Snö.....

...ja, se det snöar...... En del kanske kan tycka bättre sent än aldrig men jag är osäker... Är det lönt?

Oavsett vilket, så gick jag och sonen ut en kort promenad i snöblåsten. Vi gick mellan fälten och snön piskade från sidan. Då det var precis över nollpunkten gick det alldeles ypperligt att rulla snöbollar och snabbt växte de sig större. Resultatet blev en glad gubbe i snö med diverse rekvisita.

Dottern kom ut med kameran och fotade.