Du är toppen!

Sitter och inväntar veckans yogapass. Ingen idé att ta itu med så mycket innan dess. Vid fönstret i köket står en blommande vit pärlhyacint och lyser i samspel med ett stearinljus. Jag bytte just kortet i trähållaren med alla uppmuntranskort från Kreativ Insikt och "Du är toppen" fick första plats idag! Har du inte hittat till Kreativ Insikt än så kolla HÄR! En underbar butik som har mycket tänkvärda saker, allt från tändsticksaskar till smycken. De har nyligen kommit ut med nya uppmuntranskort och jag vill ha fler! Jag har tre olika hemma, ett ställ på toa, ett i köket och sedan ett som är framtaget speciellt för barn.

Vår!

Vintergäck + sol = VÅR

En enkel och välkommen formel, eller hur?

Tyvärr tar solen paus idag men den kommer tillbaka......

Till minne

Idag för 34 år sedan kom jag hem från skolan med bussen och möttes av många bilar och ledsna ansikten. Min syster Åsa hade gått bort efter några års sjukdom, aplastisk anemi. Jag var då 9 år. Idag och andra dagar funderar jag ibland på hur det hade varit om hon hade levt idag, som 41-åring. Jag ältar inte, jag undrar.....och jag vet att hon finns med mig....alltid...

Vi är alla olika....

För några dagar sedan stack min mor till mig utdrag från en bok hon hade läst, Ljusets dotter av Elisabeth Nemert. Jag måste bara citera från denna text och jag hoppas att du orkar läsa..... "Det var en gång en gammal bondkvinna som bodde i en liten bergsby i landet bortom de blå bergen. Hon ägde två lerkrukor som hon varje dag hängde på varsin sida av ett ok. Oket lade hon sedan över sina axlar för att hon lättare skulle kunna bära de båda krukorna ty vägen till brunnen var lång och när hon fyllt sina krukor med det klara källvattnet var de mycket tunga att bära. Den ena av krukorna var vackert glaserad och helt perfekt i form och utförande. Varje dag när den gamla kvinna kom hem med sin börda var den vackra krukan full med vatten, inte en droppe hade gått förlorad. Den andra krukan däremot var grå och oansenlig och i dess ena sida fanns en spricka där vattnet läckte ut. Varje dag var den spruckna krukan bara halvfull när kvinnan kom hem. På samma sätt fortgick det varje dag i två års tid. År, som för den vackra, felfria krukan var fyllda av stolthet och tillfredsställelse över att till fullo kunna leva upp till den uppgift den var skapad att utföra. För den spruckna krukan däremot var dessa år fyllda av känslor av otillräcklighet, av att inte duga, av att inte klara av sin livsuppgift och varje dag blev till slut en plåga. En dag stod den spruckna krukan inte ut längre. När den gamla kvinnan sänkte ner den i brunnen ropade den högt till henne: Det är lika gott att du låter mig sjunka ner i det svarta djupet...........Den gamla kvinnan log ett outgrundligt leende medan hon lugnt fyllde sina båda krukor såsom hon alltid plägade göra. Men när hon gick den slingrande branta stigen tillbaka till sitt hus i byn sade hon till den grå, spruckna krukan: Titta ner på marken på din sida av stigen, ser du alla de vackra, väldoftande blommorna som växer där? På den andra sidan däremot, där den felfria krukan hänger, där växer inga blommor. Du förstår, min vän, på din sida av stigen har jag sått frön, frön som du med ditt vatten har fått att gro. Det är tack vare dig som jag kan smycka mitt hus....sälja mina blombuketter på marknaden...........Det som du kallar en defekt är för mig en gåva och en källa till outsinlig glädje. Vi är alla olika och dessa våra olikheter är vår största tillgång om vi vågar stå upp för dem, vill säga. Annars blir de bara en källa till bitterhet och bitterhet urholkar själen"

Solig dag!

En härlig söndag! Solen väckte mig och det är nog den bästa väckarklockan man kan ha. Min far ringde på förmiddagen och undrade om vi skulle göra ett pimplingsförsök på en sjö några kilometer härifrån. Jag och barnen hängde på och det var ljuvligt vid sjön. Solen reflekterades i isen och vinden rasslade i trädgrenarna. Vi slog oss ner i en solig glänta vid sjökanten. Min far gav sig ut på isen för att borra upp ett hål men tyvärr var borrens knivar för slöa så det "bidde" inget fiske, men gott och väl en skön stund vid den vedeldade brasan. Korven grillades över den öppna elden och den varma chokladen och teet smakade härligt! En härlig energigivande förmiddag! Mer sådana stunder!

Latmaskar...

Är lyckligt lottad med sportlov den här veckan. Jag kan lätt bli stressad av ledighet. Det är mycket som jag borde göra, inte minst med och för mina barn. Den här veckan har dock blivit en riktig lat vecka och det är precis vad jag behöver just nu. Återhämtning och påfyllnad av energi och lust. Som tur är gillar barnen att lata sig också och nu inför andra halvan av veckan har jag börjat acceptera och tycka det är okej med lathet.Att pigga upp sig med en god fika, en liten shoppingtur, filmmys mitt i veckan och en runda i trädgården, har varit mitt recept. Stegade ut i snön runt huset på jakt efter vårtecken. Jag hittade några men kunde också konstatera att mycket is, snö och vatten behöver sjunka undan innan den verkliga vårkänslan infinner sig. Än så länge är det mycket vatten stående i rabatter och gräskanter. Nu välkomnar jag solen och värmen!

Brrrrrr!

En riktig prövotid för oss som är frusna. Är dock glad att kylan kommer nu som först och inte som förra året, i november. Det kan ju bara inte vara så att kylan och vintern ska hålla på i 3 månader även i år. Då håller den på ända till maj!!! Varken jag eller vårt gamla hus är rustat för minus 15-20 grader. Är därför oerhört tacksam att det står en gammal Huskvarna vedspis i köket. När kökets termometer visar 15 grader är det bara att brassa på i trotjänaren. Den har varit vår räddning flera gånger. Den ger både härlig värme och matlagningsmöjligheter vid strömavbrott. Hur har du det i kylan? Hur håller du dig varm?